Imorgon är det julafton, men redan ikväll smyger vi igång med en uppesittarkväll och julfirande med Johannas föräldrar.

Imorse tog jag en dusch och smörjde överkroppen. Alltså halva kroppen! Det tog totalt ca 40 minuter. Denna procedur bör jag alltså göra varje dag. Inte helt enkelt att hålla den disciplinen med andra ord! Inte lätt! Jag skulle verkligen behöva solljus!!! Och nu funderar jag allvarligt på om det är värt att åka iväg 2 veckor till något varmt ställe. Om jag inte får ljusbehandlas så får jag väl ta mig till solen. Jag måste nämligen ha ett 3 månader långt uppehåll mellan ljusbehandlingsperioderna. För mig är 3 månader lång tid!! Vet inte riktigt vad jag ska göra. Borde egentligen kontakta hudläkaren. En solresa skulle vara bra, men vet inte om vi har råd att åka iväg på det. Vill spara pengar. Detta leder mig in på att det finns solresor som Psoriasis-sjuka personer kan åka på. Jag har aldrig funderat så mycket på detta eftersom man inte får ta med sig sin familj. Jag kan bara inte vara borta 4-5 veckor från familjen. Är det någon som vet något mer om liknande solresor?

Mina handleder är fortfarande väldigt onda. Fick gå upp i natt och ta ett piller. Och det hjälper ganska omgående måste jag säga. Smärtan tonar ner snabbt och det är lätt att somna om. Däremot är det ju inte kul att smörja sig när handlederna ömmar som de gör. Det gör ont att jobba med dem som man gör. Särskilt ryggen är krånglig då man måste vrida och böja handlederna mycket för att komma åt. Det är till och med svårt att orka klämma ut salva ur tuben. Jag säger då det. Inte lätt!

Jag börjar bli sugen på att åka till Örebro och bada på äventyrsbadet. Men sen kommer den där känslan… röda fula prickar och fläckar över hela kroppen. *Suck*. Jag måste arbeta en hel del med mitt självförtroende och mitt psyke här. För vet ni vad? Det är inte mitt fel att jag har utslag, och ännu dummare är då tanken att jag ska lida ännu mer för det genom att inte åka och bada och ha kul. Jag ska inte behöva känna att jag inte kan gå runt i badbyxor, för det är inte mitt fel att jag har en hudsjukdom. Jag har tillräckligt med bekymmer utan att behöva bry mig om vad andra tänker.  Men ni vet hur det är… Folk kommer att titta. Och detta måste man sluta bry sig om. Jag är inte den enda på jorden som har komplex för att visa mig i badkläder precis så jag är säker på att det är många som förstår mig här. Inte lätt!

Hur mycket ska man acceptera sin sjukdom egentligen? Det beror nog på vad man menar med acceptera. Jag tänker att jag accepterar att situationen ser ut som den gör. Jag kan liksom inte försöka förtränga eller låtsas som ingenting. Inte låtsas att jag är frisk. Men jag tänker aldrig acceptera att sjukdomen skulle vara en del av min identitet. Jag kommer aldrig acceptera att det är så här det är meningen att jag ska vara. Jag kommer aldrig acceptera eller tro att man inte kan göra något för att få det bättre.

God Jul!