Här följer 7 snabba om mig:

Ålder: 24 år
Viktmål: Runt 65 men det är absolut inte det viktiga för mig. För mig är spegelbilden det enda som räknas.
Diet: LCHF (Low carb, high fat eller som andra kallar det: Atkins)
Utmaningar: Hålla mig under 20 g kolhydrater (Check) och kolla igång med träning och ett ordentligt träningsschema.
Gillar: Efterrätter o såser.
Dissar: Just nu: Light produkter, kolhydrater, godis och snacks. Alltså allt det andra jag tycker om.
Motto: Tänk inte på din diet som en diet, se det som en allergi.

Min bakgrund:
Jag har alltid tyckt om att röra på mig. Enda sen jag var liten har jag spelat en massa bollsporter, gått på en hej dundrans massa gruppträningar (som step up, boxercise, pilates mm), styrketränat och älskat att gå på promenader och vara ute. Sommaren 2006 hittade jag något som jag verkligen ÄLSKADE. Beach volleyboll. Jag jobbade på kolla på förmiddagarna och spelade beach hela eftermiddagarna. Jag levde verkligen för det. Jag mådde så bra. Älskade min kropp och hur jag såg ut och kände att jag inte hade något att skämmas för. På något sätt.

Sen kom hösten. Jag började få hemska huvudvärkar, migrän anfall (som jag aldrig haft tidigare) och tappa all ork. Efter ett tag upptäckte jag en knöl i vänster ljumske som inte försvann. För att göra en lång historia kort så opererades jag i februari året där på, fick höra att det troligtvis bara var en fettklump som bildats men en skulle i alla fall skickas på analys. Svaret blev att det var Cancer. Hög malingt non-hodgins lymfoblast lymfom. Här började den riktiga kampen. Cellgifter följde, lillamånde, cortison i höga doser, jag blev mer eller mindre isolerad i min egen lägenhet i Stockholm tillsammans med min mamma (TACK mamma för att du ställde upp på allt) och pojkvän (nu man). Hela sommaren tillbringades på sjukhus, jag gick upp massa i vikt, blev vattenfylld och förlorade en hel massa muskelmassa.
Men det fanns ett ljus i tunneln och tiden av cellgifter och sjukhusvistelser tog slut. Jag började jobba igen och vi gifte oss februari 2008.

Jag har fortfarande inte hittat tillbaka till mig själv. Och tiden fram till nu har gått fort. Vi har fått en dotter som jag älskar högst över allt. Graviditeten var ett mindre helvete eftersom kroppen inte var riktigt redo. Jag blev sjukskriven och mer eller mindre sängliggande under halva graviditeten (vilket resulterade i en ordentlig viktuppgång) men det togs emot med öppna armar. Vi fick en underbar dotter.

Nu ligger jag på ungefär 77 kg (toppat 79) och är totalt otränad. Min önskan är att hitta tillbaka till känsla jag hade 2006 när jag mådde som allra bäst. Fetträtt.se är för mig en stor motivation och sporre att komma igång med träningen och att hålla mitt val av kostintag. Jag hoppas att vi även ska kunna inspirerar dig och dina vänner genom att dela med oss av våra upp- och nedgångar.